Alldeles nyss skrev jag ett blogginlägg om en uppgift i Matematiklyftet som jag gjorde med mina elever.
Det finns en till berättelse där, som förtjänar ett eget inlägg.
När jag gjorde den här uppgiften med några av mina elever så var det en elev som plötsligt försvann iväg. Det är inget superkonstigt i mitt klassrum men det här är ett barn som relativt nyligen blivit min elev och som ibland klagat på hög ljudvolym förut och nu var det en rätt pratsam situation. Så jag ville kolla att hen var okej liksom. Jag gick efter i hallen och vidare till ett grupprum.
Jag: är allt okej, eller?
Hen: Ja…
Jag: För du gick ut väldigt fort?
Hen: Ja, alltså det funkar ju inte med det där materialet du tagit med (centimeterstora kuber som ska gå att sätta ihop men som egentligen bara faller sönder hela tiden) så jag gick iväg för att hämta något bättre. Jag undrar om inte tärningar är smartare…
Jag (tyst för mig själv): Du är inte ny här längre.
Hen: Va?
Jag: Inget…
Kommentera